Med Hr Baron Ehrencrona fick jag i forrgår Hasselquists observationer och M. Brors bref.[1]
Gud walsigne den makalosa Drotningen som wille låta mig se dem; men jag hade så när mistat synen då jag begynte läsa och kunne intet uphora för än jag läst altsamans. Förbanne mig jag nogonsin wet mig läsit något som warit så fett på rena nya relle ron som desse; de siukte neder i mig som Guds ord i en Diekne. Alla tiders tider lära lofwa Hennes Mt, som raddat alt detta utur elden. Gud gifwe Hennes Majt utgofwe detta med det aldra första, att hela werlden fingo smaka det nojet, jag hade i går.[2]
Men noch en sak. M. Br. hwad är nu mer att giöra. Giör underdånig frågan om fölliande puncter:
1. om jag får rätta, det som är misskrifwet, som några lapsus calami.
2. får jag tillsätta noter.
3. Bör man icke sätta namnet för uht, som auctor satt sist, ofelbart för det han ej haft bocker till handa; så bruka alla andra. Man bör aldra först wetta med hwem man talar, att man må wetta hwad man talar; så tycker jag.
4. får man tillsätta synonyma?
5. äller skall man lämna alt som det är.
Jag föllier ordres.
Kiära M. Br. bonfall att Hennes Mt detta låter utkomma med det aldra första. Trottna intet at bedia och gagna publicum eruditi orbis.
Qarto formatet är braf, men stor octave är ännu artigare, at hafwa med sig på reser.
Om icke Hennes K. Mt will för ro skull uplägga detta sielf, kan man lämna det till någon bokförare, ty nog blifwa friare till en sådan brud.
Jag finner i denna sambling så många de aldra fulkomligaste beskrifningar, på de ting som ifrån werldenes skapelse legat in obscuro. På Mus Pharaonis, Gazella Africana, nagra Simiis, Camelopardalis, jackhalsen, Pinna diuret, Octopodia, Anatome Chamaeleontis, Cordylus, Scincus, Aspis, Gecho, Anatomia Crocodili, Cynips Ficus & Sycomori, atskilliga rara insecter, så manga rara fiskar, foglar och arter att därpå är ingen anda.
Ar rese journalen så braf som detta,[3] så har wähl aldrig sådant tillförene utkommit. Jag längtar after alt detta, som en fästmö äfter brollops dagen.
Trädgårds mästaren begynner på att siukna;[4] lagges han neder, så blifwer jag illa utstäld med så många örter, som hwar på sitt sätt skola skiotas och dagligen omlagas.
Vale. forbl.
Min K. Broders
lydige tienare
Jag gratulerar den obekante som fått the trädet att wäxa hos oss, och som kunnat warit den första som brakt det ifrån China till Europa; tillförene wet jag wist att ingen det giort, ehuru hwar annor sager sig sedt det i Amsterdam och andra trägårdar. Den som det giort behofwar intet annor ährestod; nog står den längre än Kong Ludvig den XIVs i Paris. Jag twiflar icke på att det ju tohl wåra wintrar, ty i Pecking, dar det wäxer, är kallare wintrar än hos oss, ehuru det ligger mera i soder, som wij se af Mathematicorum journaler. Stackars Chineser de mista årligen endast genom detta mera än 100 tunnor guld årligen. Tänk altså hwad stora provincier äro icke där igenom tillagde wårt Land. Jag hade trott at odet lämnat denna decouvert till nogon stor potentat.
För 8 åhr sedan war en kiöpman i Stockholm som sade sig fått ett harligt The ifrån China och för godt kiöp.[a] Han gaf mig det att profwa. Ett stor chinesiskt papper med swartkonst bokstäfwer låg utom kring; ibland bladerne funnos knoppar och blommor af rätta theet; men då jag upblötte bladen woro de Slåbärs blad.
Detta Theet är helt ächta, tagit af en liten buske, äfwen som Thebusken är; uti ena struten äro bladen secundum artem rostade. Men det går ej ann at draga strå för gambla kattor. Jag kiänner ratt wahl den lilla Salix palustris, som wäxer på många ställen, och mäst kring Åbo. Simon Paulli gick närmare då han forwalde bladen af pors och begrinade alla Europeer, som kiopte dem ifrån China; men den leer bast, som grinar sist.
NOTES
[1] Bäck’s letter has not come down to us. Fredrik Hasselquist, who went to Palestine in 1749, died in Smyrna in 1752. He left behind him manuscripts and a collection of dried plants and natural history objects, almost all of which had to be sold to pay his debts. At the request of Linnaeus, the Queen bought the collection and the manuscripts and placed them in her museum at Drottningholm Castle. See Uggla, “Fredric Hasselquist: ett tvåhundraårsminne”, 15-17, Bodenheimer and Uggla, “The Album itineris of Fredric Hasselquist”, 19-20, and Löwegren, “Linné och de kungliga naturaliesamlingarna på Ulriksdal och Drottningholm”, 62. See also Juel, “Bemerkungen über Hasselquist’s Herbarium”, 95-125.
[2] Linnaeus refers to the description of the natural history collection, which was later published in Iter Palaestinum. Linnaeus obtained duplicates of the plants collected by Hasselquist from the Queen, and published them in an dissertation, Flora Palaestina: see Juel, “Bemerkungen über Hasselquist’s Herbarium”, 97-98. The insects were described by Linnaeus in Museum reginae.
[3] At the request of the Queen, Linnaeus published in 1757 an edition of Hasselquist’s papers entitled Iter Palaestinum. The description of the natural history collection in part II is entitled, “Descriptiones rerum naturalium praestantiorum”.
[4] The gardener, Diedrik Nietzel, died the following year.